Idag har jag jobbat (
läs: fysiskt befunnit mej på min arbetsplats), eftersom jag, trots smärre bakslag, ändå har mått bättre än igår. Men vad det är självförtroendeknäckande att vara på jobbet! Jag känner mej så
osäker på mej själv, och det enklaste blir svårt. Jag har mycket att ta igen, om ett år, eller så.
 |
| Huset där jag antas arbeta |
Annars är jag gräsänka i helgen. S har åkt hem till rötterna, och
den modern familjen pausar i helgen. Psykologen på mödravården sa till mej att jag inte behövde ha så höga krav på mej själv när det gäller familjekonstellationen och inställningen till min roll i den samma. Varför låter orden
"höga krav" så bekanta? Och varför är det så svårt att ändra på sin inställning?
Jag släppte i alla fall kraven på att vara en duktig husmoder ikväll (som om jag någonsin skulle ha haft sådana krav på mej?!) och gick och köpte pizza. Resten av kvällen har jag spenderat framför datorn. Mycket skönt! Och nu känner jag mej så här, som
Fisens speldosa som vi köpte i Köpenhamn - trind och rund i kroppsformen, med stirrig blick.
Något handtag i röven tror jag dock inte att jag har. Eller vad vet jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar